Neil Young har alltid gått sina egna vägar. Han har genom hela sin karriär kompromisslöst gjort precis vad som fallit honom in, och detta har banat väg för hans nu totala artistiska frihet. Jag har alltid ställt mig på hans sida och svalt vilka musikaliska utsvävningar (rockabilly och techno) han än valt att producera. Jag har även vant mig vid tanken på att jag förmodligen aldrig kommer få se honom live.
Men nu har fan gått för långt.
Neil Young har i typ 10 år nu jobbat med hans ständigt uppskjutna mastodontprojekt Archives. Archives är tänkt att bli en sorts samlingsbox innehållandes outgivna låtar (det finns hela album som Neil har slopat genom åren), låttexter, bilder, tidigare aldrig visade konsertfilmer och intervjuer. Enligt rykten har han två heltidsanställda som sitter på hans ranch och går igenom allt material som han samlat på sig under sin över trettioåriga karriär. Och varje gång han får frågan om när Archives kommer släppas säger han alltid ”Next year.”.
Men förra året tändes en gnutta hopp för Neil Young-fans världen över. Den här gången verkade det verkligen som om första delen av Archives, täckandes åren från mitten av 60-talet och fram till mitten av 70-talet, skulle släppas år 2008. Enligt Neil och hans två labbråttor skulle första delen innehålla 8 cd-skivor med outgivet material, 2 dvd-skivor fyllda med livekonserter och andra godsaker, allt förpackat i en lyxig box fylld med foton och låttexter.
Men nu till anledningen för min kommentar om att till och med jag har tröttnat på Neil Youngs tillvägagångssätt. Nu har tydligen den gamle kufen ändrat sig gällande tekniska lösningar för hur Archives ska släppas. Neil Young har nu beslutat sig för att släppa Archives på Blue Ray. Ja, ni läste rätt, blue ray. Jaha. Vem fan äger en bluerayspelare!? Inte jag i alla fall, och vad jag vet, och vad min ekonomi beträffar, kommer jag inte göra det på ett bra tag heller.
Anledningen till detta utfall, vilket har skapat många bittra kommentarer på Neil Young-forum nätet över, är att Neil anser att ljudkvaliteten på en vanlig cd-skiva är för dålig. Detta är dock inget nytt utfall, Neil Young har sedan cd:ns begynnelse kritiserat tekniken.
Jaja, jag anser att jag får svälja stoltheten och köpa en jävla Blue Ray. För det brukar alltid sluta med att jag sedvanligt sållar mig till den skara som anser att när Neil Young anser sig ha rätt, så har han det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar