Apan har vaknat.

Men blogger sover. Apan hittar du numera här.

Bloggen är död.

Eller det har den väl varit ganska länge. 

Inget nytt där.

Jag skrev in mig i ett hörn. Mina intressen är breda, men det jag skrev om var smalt och kunde oftast sammanfattas till Radiohead och Neil Young.

Jag vet inte vad som ska hända med den här bloggen.

Men vad jag vet är att jag ska fortsätta skriva om saker jag finner intressanta. 
Men inte här.

Från och med nu bor jag på The Cure For Insomnia.

Uppdatera era bokmärken.

Hej då.

Radiohead gör det igen...

...Nånting jävligt coolt naturligtvis. Senaste videon House of Cards är inspelad helt utan kameror. De använder hypermoderna tekniska lösningar som innebär att man spelar in i renderad 3d-grafik, och i realtid!

Kolla in videon här:


Eller ladda ned i bättre kvalitet här.

Fattar ni ingenting? Det gjorde inte jag heller först, men kolla in The Making of the Video:


Man kan även själv få leka runt inne i videon, det är ju inte filmat, utan all information är ju bara lagrad i 3d! Klicka här för att utforska själv.

Star Pilot On Channel K

När jag gick på högstadiet var jag ett nördigt mobboffer. Jag gick runt med rymd-t-shirts som det stod "Abduct me", "The Truth Is Out There" och liknande på... Jag hade även smeknamnet "Ufot".
Iallafall var detta det enda jag lyssnade på:

Radiohead-tävling

På http://www.aniboom.com/radiohead/ kan vem som helst lägga upp en video med Radioheadtema. Radiohead anger vinnarna och första priset är att få göra deras nya video. Påminner lite om dvd:n The Most Gigantic Lying Mouth of All Time som de släppte efter Hail to the Thief, där fans fick med sina alster. Gå in och kolla och rösta. Hej då.

Världens bästa ledmotiv

Zidane

Douglas Gordon och Philippe Parreno är två konstnärer från Skottland respektive Frankrike som har gjort en ganska fräck film som heter Zidane a 21th Century Portrait. 17 stycken kameror följer Zidane en hel fotbollsmatch. Det är jättevackert filmat och musiken till soundtracket är gjort av inga mindre än Mogwai. För ett smakprov har ni trailern här:

Danny & The Memories

Danny Whitten, Ralph Molina, Billy Talbot och någon annan snubbe. I början av 60talet gissar jag. The rest is history.

Roskilde

Förra veckan tillbringades på en åker i Danmark. Det dracks öl och sågs på band. Några var bra, några var dåliga, några var alldagliga, några var exceptionella. Några av dem har jag glömt, några skriver jag om här. MGMT var en stor besvikelse, de var oengagerade, trötta och det lät kasst. Radiohead bevisade ännu en gång att de är världens kanske bästa liveband. Två timmars ren njutning, de spelade nästan alla låtar från In Rainbows, men även klassiker som Street Spirit, There There, Idioteque och You and whose army? Med festivalmått en jättebra spelning, men när jag såg dem i Stockholm 2001 bjöds det på lite mer b-sidor och lite ovanligare pärlor från låtskatten. Thom och grabbarna var på bra humör och bjöd på något så ovanligt som lite allsång efter sista låten, Karma Police. Johhny Greenwood var som vanligt en fröjd att se på, framförallt när han plockade på gitarren samtidigt som han spelade synth med gitarrhuvudet. Grinderman var också väldigt kul att se. Nick Cave och hans snuskrockande vapendragare var i lika god form som i Stockholm för några månader sen. Då var det ju Nick Cave and The Bad Seeds som spelade, och det var kul att festivalen valt att sätta bandet på Orangescenen sent på kvällen. Warren Ellis som förgyllde Bad Seeds-spelningen tog konstigt nog inte lika mycket plats i Grinderman, vilket var lite synd. En bra spelning som avslutades med Bad Seeds-låten Tupelo. Sen var det dags för Battles vars matterock jag verkligen hade sett fram emot att höra live. De löjligt begåvade musikerna gick loss med loop-pedaler och gitarrer och skapade alldeles underbar och väldigt dansvänlig musik. Mycket bättre än så tycker jag inte att det blir. Neil Young gick på orangescenen en kvart för sent på lördagskvällen. Ingen presentation, ingen intromusik, helt plötsligt stod han bara där med sitt flin på läpparna. Han pluggade in gitarren och gav oss en helt makalös inledning med Love And Only Love, Hey Hey My My, Powderfinger, Cinnamon Girl och All Along the Wathctower. Sedan följde en lite lugnare del då klassiker som Heart of Gold, Old Man och The Needle and the Damage Done skapade allsång. Efter blockade han upp Old Black igen och manglade på som aldrig förr i en halvtimme till. En helt makalös konsert med en väldigt publikfriande setlist, något som jag verkligen inte hade förväntat mig. Nu hoppas jag bara att han är på lika bra humör på Way Out West, ty han röjde runt på scenen som om året var 1974. Liars och No Age hade nog knarkat, för de betedde sig konstigt men var ett bra soundtrack till nattens fylla. Enter Shikari är världens konstigaste band. De blandar metalcore med rave och pojkband. Det var verkligen inte bra, men jag gillar band som är ödmjuka och inte tar sig själv på så stort allvar. Cat Power var både bra och dåligt. Chan var jävligt konstig (som sig bör?) och pendlade mellan att knäppa upp gylfen på grund av magsmärtor och lägga sig på golvet bakom trumsetet. Och musiken pendlade lika mycket. Stundtals magiskt och skört, stundtals på gränsen till jobbigt då det är uppenbart att kvinnan inte mår bra.

Neil Young till Way Out West.

Det kunde inte bli bättre. Inte nog med att man får se Neil i Roskilde i början av juli, den 7 eller 8 augusti kommer han till Slottskogen och Way Out West!
Två konserter med Neil Young på samma sommar. Det kunde jag inte hoppas på i min vildaste fantasi.

Här kommer förövrigt den pinfärska trailern till Neil Youngs senaste film, Déjá Vú, som har premiär snart:

Cult of Luna och ugglemänniskorna.

Sveriges bästa band, Cult of Luna, har släppt ett nytt album. Skivan handlar om dagboksanteckningar och sjukhusjournaler som bandet hittade i sin nya replokal på ett gammalt mentalsjukhus utanför Umeå. Albumets protagonist heter Holger Nilsson och levde i trakterna kring sekelskiftet. Han dränkte sin fru i älven, och dömdes till livstid på mentalsjukhuset. Han skyllde sitt brott på en karaktär vid namn Ugín, hälften man, hälften uggla. Albumet handlar om Holgers dagbok, med namnet Eternal Kingdom, och den fabelvärld Holger verkade befinna sig i, där det pågick ett krig mellan ugglemänniskorna och hälften-björn-hälften -människa- karaktärer.
Klicka här för att lyssna på detta mästerverk, och läsa den kusliga bakgrundshistorien.
Eller titta på den här intervjun med bandets gitarrist Johannes Persson där han förklarar historien bakom Eternal Kingdom:

Niklas Grotta!

Hej. Ikväll ska jag se Nick Cave and The Bad Seeds. Det har jag sett fram emot i flera år. Jag återkommer med en recension.

ATP vs. Pitchfork.

Ifall jag hade haft pengar och tid hade jag spenderat förra helgen i England och sett dessa band som uppträdde på All Tomorrows Parties-festivalen: Sebadoh, Fuck Buttons, Of Montreal, Caribou, Los Campesinos!, Les Savy Fave, Hot Chip, Yeasayer, Vampire Weekend och många fler.
I år var det Pitchfork som var med och valde band (och det blev ju en hel del indie) till detta intressanta festivalkoncept, som går ut på att en gäst varje gång står som bandbokare, och att alla spelningar är inomhus på klubbscener, samt att man bor i stugor.
Jag är än idag bitter över att jag på grund av slarv missade det året då Mars Volta stod som värdar.
Nästa ATP går av stapeln 19-21 september på Kutshers Country Club i Monticello, NY. Då kommer bland annat Bulit to Spill framföra hela mästerverket Perfect From Now On, vilket är ett fruktansvärt bra album!

Neil Young får en ny art uppkallad efter sig.

Myrmekiaphila Neilyoungi, så heter den, den nya spindelarten.
Jason Bond, professor i biologi och tillika Neil Young-fan hittade den nya arten och säger att: "There are rather strict rules about how you name new species. As long as these rules are followed you can give a new species just about any name you please. With regards to Neil Young, I really enjoy his music and have had a great appreciation of him as an activist for peace and justice."

Kloka ord om Mosh Pits.

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Jag har alltid hatat folk som ska Mosha på konserter, jag kanske är töntig, men jag hatar det verkligen. Dansa, javisst, men varför ska man slåss?

Archives! Dags att börja spara...

Archives, Neil Youngs sedan många år efterlängtade samling av outgivet material, som jag skrivit om tidigare, börjar se dagens ljus! På en mässa för programmeringsspråket Java förra veckan, så höll Neil en presentation av volym 1, och förklarar vad som kommer finnas med och hur det funkar.

Det är lite obekvämt att se Neil stå och prata om hur bra han tycker Java är, på en datormässa, osponsrad som han är. Men gränssnittet och hela idén med Archives verkar verkligen inte ha kunnat genomföras utan dagens Blu Ray och Java-teknik.

Förutom att Neil Young som vanlig ser ut som en sjukpensionerad biltjuv så är de här klippen guld värda att se (kolla bara in det utrullade pappret som visar hur mycket material de har):

Del 1:


Del 2:

Nude

Som jag skrivit tidigare så lade Radiohead ut sin nya singel Nude på nätet, där folk kunde ladda upp sina egna remixar av låten. Nu är tävlingen stängd, men man kan fortfarande rösta på bästa bidraget.

Lite statistik:
Unique Visitors: 2.522.031
Page Views: 12.520.782
Hits: 29.246.202
Bandwidth: 4.343 TB
Number of mixes: 2.254
Number of votes: 274.181
Number of track listens (approx): 710.667

Jag slutar aldrig förundras över hur fan de lyckas göra allt så rätt!
Nästa inlägg ska inte handla om Radiohead, jag lovar.

The most gigantic flying mouth for some time.

Jag vet att de få gånger jag skriver här, så skriver jag om Radiohead. Men jag rår inte för det. För det första verkar det inte hända nåt coolt i musikbranschen överhuvudtaget, och när det väl händer nåt som sticker ut så är det signerat Radiohead. Så därför kommer här ännu en Radiohead-nyhet.

Igår startade deras flera månader långa världsturné, och i ett pressmeddelande har de gått ut och lanserat siten The most gigantic flying mouth for some time. Det är en sida där man klickar i vilka Radiohead-konserter man ska gå på, och hur man tar sig dit. Sen kalkyleras koldioxidutsläpp i kilo som resan kommer kräva, och följs av förslag på hur man kan minska den siffran.

Min resa till Radioheads konsert på Roskildefestivalen till exempel, kommer generera 12.972 kg CO2, (dock inte inräknat all metangas jag kommer släppa ut under hela festivalen).

Ifall ni är nyfikna på vilka låtar de spelade igår i West Palm Beach, Florida, så har ni den fullkomligt underbara (Bulletproof och How to disappear!!!) setlisten här:

01 all I need
02 bodysnatchers
03 there there
04 reckoner
05 the gloaming
06 morning bell
07 nude
08 how to disappear completely
09 15 step
10 arpeggi
11 idioteque
12 bulletproof
13 where I end and you begin
14 airbag
15 everything in its right place
16 the national anthem
17 videotape
18 optimistic
19 just
20 faust arp
21 exit music
22 bangers and mash
23 house of cards
24 street spirit

Här har ni en kackig video också, men jävlar vilken ljus-show de har lyxat till sig med:



Fy fan vad jag längtar!

Muxtape!

Jag vill tipsa om www.muxtape.com – det digitala blandbandet!
Det tar 30 sekunder att bli medlem, och sedan laddar man upp mp3or från sin dator. Dessa lägger sig i en jävligt snygg spellista med din tillskrivna URL.
Jätteenkelt, jättesnygt, jättesmart!

Här hittar ni mitt blandband:
goodmorningape.muxtape.com
Lyssna!

Läs även andra bloggares åsikter om muxtape

Radiohead på Conan. "Dedicated to that fucker who walked away from the Kyoto agreement"