Idag var det exakt 13 år sedan Radiohead gjorde sitt debutframträdande i tv på Conan O´Brien. Det var förövrigt också första gången Conan hade musikgäster i programmet.
Idag spelar Radiohead på Conan igen. Fast på ett nytt sätt.
Thom Yorke är ju väldigt tveksam till att åka runt med sitt rockband, för att det bidrar till så mycket utsläpp, det är bland annat därför som de turnerar så sällan. Så ikväll när de ”spelar” på Conan så kommer Radiohead spela upp en förinspelad videoupptagning, istället för att åka över atlanten för att medverka 5 minuter i tv.
En annat band som gjort detta var The Beatles 1964, när de uppfann musikvideon. Videon lär väl hamna på youtube direkt efter programmet, så ni får istället se klippet från deras första spelning på Conan, 1993:
Ok... Det här var det grymmaste jag sett på länge! Toshio Iwai, konstnären och designern bakom det flippade tv-spelet Electroplankton, har konstruerat ett nytt instrument som kallas Tenori-on. Kolla, lyssna, njut, och dreggla:
Ikväll spelar jag och min vapendragare Erik Wikén skivor på Kontiki. Anledningen till att vi gör detta är att våra kära vän, och tidigare nämnda potentiella p3-hits-innehavare, Anders Elowsson firar releasen av hans debut-album It Used to Feel so Good. Kom dit och önska en låt vetja!
Att Radiohead är ett väldigt kreativt band när det gäller marknadsföring och skivsläpp har väl inte undgått någon den senaste tiden. De har gjort allt från ARG-kampanjer med fejkade telefonsvarare och bantningsaffischer, haft en egen tv-kanal, och släppt en dvd med videos som fans gjort.
Radioheads mystiska affischeringskampanj till skivan Hailt to the Thief från 2003.
Men framförallt så släppte de ju senaste skivan, mästerverket In Rainbows på nätet. Det tog 9 dagar från att de gick ut med nyheten fram tills det att man kunde ladda ner skivan. Men det som skapade den virala effekten som i sig fick i princip alla musikskribenter och års-bästa-listor att ta upp nyheten var ju det faktum att man fick betala vad man ville för nedladdningen.
Detta blåste liv i skivbolags- och nedladdningsdebatten, och resulterade i att bandet tjänade extremt mycket pengar (uppskattningsvis, de har själva inte berättat hur många som laddade ner, och för hur mycket, men tydligen har det kommit fram att 15 personer betalade maxsumman, £99.99).
Nu kommer i alla fall nästa steg, som faktiskt släpptes 1 april, men det är inget skämt, tro mig.
På radioheadremix.com kan vem som helst ladda hem alla kanalspåren till Radioheads nya singel Nude, alltså ett spår med trummor, ett med gitarr, ett med bas osv..
Sedan laddar man upp sin remix och via en omröstning utses en vinnare som får prispengar.
Ett annat, för det första, vädligt bra band, och för det andra ett band som gör kreativa lösningar och använder sig mycket av internet är Arcade Fire.
Arcade FirePå beonlineb.com kan man själv regissera och dra i spakarna till deras interaktiva video till låten Neon Bible. Men roligast av allt är att själv, i real-tid, med hjälp av siffertangenterna sitta och leka med instrumentationen till nya singeln Black Mirror. Det kan man göra på rorrimkcalb.com och det är jättskoj!
Den digitala revolutionen är här, och det är med spänning och välbehag som jag ser mitt favoritband Radiohead gå i täten!
Igår såg jag till min stora förtjusning att Nick Caves smutsiga goth-post-punkiga rockprojekt Grinderman kommer spela på både Roskilde, och Way Out West (i Göteborg hävdar olika medier att det snarare är "Nick Cave" som ska spela, vilket inte stämmer). Jag ska se Nick Cave and the Bad Seeds i Stockholm den 17 Maj, så jag är helnöjd som det är. Men det ska ändå bli sjukt kul att se Grinderman live. Hoppas att de fortfarande har med Bobby Gillespie från Primal Scream på percussion.
Ni vet den där känslan när man återupptäcker en låt?
Alltså en låt som man har haft i bagaget i flera år, den dyker upp då och då, men den har redan haft sina glansdagar i det dagliga lyssnandet. Och så vips, en dag är den där igen. Lika stark och gåshudsframbringande som de första gångerna man lyssnade på den. Det händer mig då och då, och jag älskar det!
Ens musiksmak går ju i vågor och perioder. Om man ska vara extremt grov och kategorisk kan min 10åriga musiksmakshistoriska tidslinje sammanfattas såhär:
1. Oasis
2. Radiohead
3. Neil young
4. Pearl Jam (nej, jag skäms inte!)
5. At the Drive-in
6. The Mars Volta
Fram tills där jag är idag, där den mestadels består av en blandning av gamla godingar från listan (med undantag för Oasis, och framförallt inte Pearl Jam som jag har lyssnat sönder och insett att de inte är så jävla bra som jag tyckte runt 2003) med det nya för dagen, mest emo och post-hardcore, men även en stor del indie.
Iallafall, för att återgå till där jag började inlägget. Igår kväll lät jag ödet välja låtar i mitt musikbibliotek. Jag tror att det var en kombination av min nuvarande sinnestämning och ett hål i min musiksmak som fick mig att nästan börja gråta när min musikspelare valde den här låten av alla andra i 80-gigabyte-biblioteket:
